Hon fick repetera ensam
Dansaren Emma Åhlfeldt fick öva ensam bakom sångerskan Hanna Eriksson i helgen. Hennes två danspartners Hannah Karlsson och Elin Elisson Helméus dansade på annat håll.
I svart hatt och hängselbyxor repeterar Emma Å till bidraget This is the Life. Ensam. Hennes två danspartners Hanna och Elin är på audition till en dansskola i Amsterdam.
– Det blev lite taskig tajming, säger Emma som tycker att det hade varit skönt om de hade kunnat vara på plats för att repetera.
Men trots att hon tvingats repetera ensam har hon tagit danspartnernas frånvaro med ro.
– Vi tränade rätt mycket i fredags eftersom vi visste att de skulle iväg, säger hon.
Samarbetet mellan henne, hennes danspartners och artisten Hanna Eriksson tycker hon annars har fungerat bra.
– Vi åt lunch med musikarna och kom fram till en gemensam lösning på koreografin. Jag tycker att det har gått bra att jobba ihop, vi har bollat idéer och vi kom ganska fort fram till en grund som vi sedan fick feedback på från lärarna.
Att dansa till Livemusik är något nytt för er, hur är det?
– Riktigt kul, väldigt häftigt. Det är en helt annan grej jämfört med att sätta på en CD, säger Emma som ser fram emot tisdagens framträdande.
– Det kommer bli mycket show och coola insatser. Jag tror att man kommer sitta och tycka att det är bra och tänka ”wow!”.
Men finns det inte något som kan gå fel?
– Om något skulle gå fel så är det öppningsnumret, när hela dansklassen ska dansa och det kan bli trångt.
Det är första gången ni dansare inte är själva på scen, hur känns det?
– Det är en träning det också. Nu ska vi spexa till framträdandet och det är artisten som är själva numret. Det är en träning att bara vara en show bakom.
Ni har inte mycket utrymme på scen, tror du att ni dansare kan komma att ta för mycket plats från artisten på grund av det?
– Som dansare är vi beroende av mycket plats, men vi får tänka på att inte täcka artisterna. TV-eleverna har annars ordnat mycket, de ser helheten och placerar kören och dansarna där det passar. Sedan måste man som dansare alltid vara flexibel och kunna ändra på danssteg så att de passar till det utrymme man har.
Isabel Diaz Sjöholm
I svart hatt och hängselbyxor repeterar Emma Å till bidraget This is the Life. Ensam. Hennes två danspartners Hanna och Elin är på audition till en dansskola i Amsterdam.
– Det blev lite taskig tajming, säger Emma som tycker att det hade varit skönt om de hade kunnat vara på plats för att repetera.
Men trots att hon tvingats repetera ensam har hon tagit danspartnernas frånvaro med ro.
– Vi tränade rätt mycket i fredags eftersom vi visste att de skulle iväg, säger hon.
Samarbetet mellan henne, hennes danspartners och artisten Hanna Eriksson tycker hon annars har fungerat bra.
– Vi åt lunch med musikarna och kom fram till en gemensam lösning på koreografin. Jag tycker att det har gått bra att jobba ihop, vi har bollat idéer och vi kom ganska fort fram till en grund som vi sedan fick feedback på från lärarna.
Att dansa till Livemusik är något nytt för er, hur är det?
– Riktigt kul, väldigt häftigt. Det är en helt annan grej jämfört med att sätta på en CD, säger Emma som ser fram emot tisdagens framträdande.
– Det kommer bli mycket show och coola insatser. Jag tror att man kommer sitta och tycka att det är bra och tänka ”wow!”.
Men finns det inte något som kan gå fel?
– Om något skulle gå fel så är det öppningsnumret, när hela dansklassen ska dansa och det kan bli trångt.
Det är första gången ni dansare inte är själva på scen, hur känns det?
– Det är en träning det också. Nu ska vi spexa till framträdandet och det är artisten som är själva numret. Det är en träning att bara vara en show bakom.
Ni har inte mycket utrymme på scen, tror du att ni dansare kan komma att ta för mycket plats från artisten på grund av det?
– Som dansare är vi beroende av mycket plats, men vi får tänka på att inte täcka artisterna. TV-eleverna har annars ordnat mycket, de ser helheten och placerar kören och dansarna där det passar. Sedan måste man som dansare alltid vara flexibel och kunna ändra på danssteg så att de passar till det utrymme man har.
Isabel Diaz Sjöholm
Kommentarer
Trackback